Världen i vården

Andorra, Irak, Island, Libanon. Kanada. Bara några nationaliteter jag stött på nyligen Afghanistan. Peru. Argentina. Litauen.

Kan komplettera. Syrien. Somalia. Finland. Spanien.

Jag bjussar på en knapp handfull till. Colombia. Sudan. Ukraina. Ja, till och med Sverige Om någon funderat över sambandet så har det inte för egen del handlat om några reseutflykter.

I stället rör det sig om en sjukhusvistelse under åtta dagar.

Man möter en salig blandning av utlandsfödda sköterskor och läkare.

Det sörmländska regionen hålls igång av ett sammelsurium av personal från i stort sett alla jordens hörn.

Utan invandrare skulle primärvården säcka ihop.

Kan vara något att tänka på för alla människor, även de som känner olust eller till och med hat till främlingar. Vilken empati. Vilket engagemang. Vilken värme som visas. Beundransvärda varelser.

Det enda lilla krux som dyker upp är att det ibland uppstår språksvårigheter. Det hände flera gånger att jag inte uppfattade alla detaljer i samtal. Jag frågar i alla lägen om men många gamla hänger inte med och skäms för att ifrågasätta. Intensivkurs i svenska borde vara obligatorisk! Avrundar med ett praktiskt tips till dem, som jag, inte är överdrivet förtjust i "stick i fingret" då det ska kollas blodsockervärde i parti och minut: Välj att hellre ta i örsnibben!

Gjort i ett nafs och känns inte ett dugg.

NALLE WEINSTOCK