Glaslampa i bitar
Har man katt går ingenting säkert. En dyrbar lampa i skört material kan till exempel pulvriseras av en svansviftning och så är man en älskad, och oersättlig, klenod fattigare ... Under en semester i Israel för några år sedan besökte familjen Jerusalem under en bussutflykt från Eilat.
I ett stånd fann vi en helt oemotståndlig glaspjäs som vi egentligen inte hade råd med. Men det handlade om kärlek vid första ögonkastet och efter mycket vånda valde vi en ekonomisk uppoffring.
Som ni förstår av rubriken blev dock inte ägarlyckan långvarig.
Den ömtåliga ljusbringaren paketerades i alla fall efter konstens alla regler, inlindad i handdukar, smutskläder och annat dämpande mjukt för att skyddas. Lampan vårdades ytterst försiktigt, inte minst i den skumpande bussen, under färden till flygplatsen och sist inlagd som handbagage. Väl i villan fick så lampan en hedersplats i vardagsrummet som alltid hade stängd dörr. Hur katten katten tog sig in är en gåta.
Braket när den vackra pjäsen föll i golvet och upplöstes i hundratals bitar av glas desto mer påtagligt. Reparation givetvis omöjlig.
Och besvikelsen monumental! All varsamhet förgäves.
Pengarna var väl strunt samma.Det exotiska föremålet var bland det vackraste vi ägt. Prylar är förgängliga, javisst. Men med tanke på omständigheterna svider det än - mer än 30 år efteråt.
Jag undrar än i dag om vår älskade misse Gräddnos någon gång fattade vad hon ställde till med, kanske uppfattade hon det nya föremålet som ett hot mot egen uppmärksamhet. Med listiga djur kan man aldrig veta.
Och vi förebrådde henne ALDRIG!