29/8 NALLES BETRAKTELSER
Det är mänskligt att ångra.
Även om det inte tjänar något till.
Men det finns ALLTID hos ALLA tankar på att man kanske skulle ha agerat annorlunda och vad som hänt om man valt ett annat alternativ.
Ibland kan det handla om livsavgörande beslut men många gånger om bagateller som saknar större betydelse.
Jag kan inte minnas att jag i min snart 69-åriga levnad har valt fel när det gäller viktiga ställningstaganden. Då har jag i stället varit oerhört konstruktiv och radikal, lagt för och emot i var sin fiktiv korg och utifrån detta tagit ett beslut. För det mesta har det blivit rätt och jag har inte behövt ångra mig, i stället aningen besviket kanske, kunde ha gjort annorlunda.
Däremot har jag några personliga banaliteter med "i bagaget", triviala ting måhända.
Ett helgalet beslut som ung var till exempel att bli målvakt i ishockey. Hur urbota dumt som helst, jag var jub egentligen skotträdd och skydden på den tiden ytterst begränsade. Jag kastade bort sju, åtta år av möjlighet i stället för att bli en bra utespelare. Jag fick därför aldrig chansen att eventuellt nå elitnivå. Näst högsta serien var helt okej men jag sumpade förmodligen spel i högre serie.
En tagg sitter också i från en skoldans på gymnasiet i Borlänge. Hur jag än försökte förmådde jag aldrig komma över min tonårsblygsel och bjuda upp en söt tjej som jag spanat på i flera veckor. I stället hittade hon redan innan nästa skoldans fast sällskap.
Sedan ångrar jag också att jag inte "gjorde uppror" mot mina scoutledare under fotbolls-VM i London 1966. Hela vår grupp erbjöds VIP-biljetter till finalen mellan England och Västtyskland på Wembley. Som ju blev den mest dramatiska i fotbollshistorien med avgörande först i andra förlängningskvarten på ett ytterst tveksamt hemmamål.
Men jag inrättade mig i ledet då tåget till Swindon avgick klockan 12 och finalen började först tre timmar senare.
När nu England vann - och på det sättet svider det än att inte ha fått uppleva på plats.
En svartvit 12-tums-tv med darrig bild på lägret vi var på väg till blev liksom inte samma sak.
Om ni förstår vad jag menar ...?
NALLE WEINSTOCK