NALLES BETRAKTELSER 13 juni 2019
Idrott har sedan barnsben varit en viktig del i mitt liv.
Det finns så många härliga ingredienser.
Psykningar till exempel, att på ett pikant men inte elakt sätt, få en motståndare ur balans brukar ofta ge riskfria fördelar.
Tre lyckade från min ungdom ska jag genast delge.
Jag var, det kan nog ingen tro, dock sant, en av Dalarnas mest lovande juniorer på 100 meter, ohotad i skolmästerskapen under gymnasietiden. En av mina motståndare hette Bengt, alltid fem, sex meter efter.
Hans specialgren var i stället 100 meter häck och jag fick för mig att utmana honom i en skoltävling och det fanns ingen tvekan om att han blev orolig, min kapacitet hade ju varken han eller jag en susning om.
Den förväntade duellen i den mer tekniska disciplinen kom av sig redan innan start. Då vi testade startblocken tog Bengt upp en tändsticksask, gick fram till första häcken och placerade den på toppen.
Jag undrade vad han höll på mig.
Sedan gjorde han en provstart, klippte elegant hindret utan att röra men touchade tändsticksasken.
Det var omöjligt att inte bli påverkad. En skickligt genomförd psykning och den tog också skruv. När loppet gick for han som en hind över häckarna och jag som en elefant, långt, långt efter. Nästan varvad.
Häcklopp stod jag fortsättningsvis över av någon anledning.
I Borlänge finns två gymnasieskolor, Haga och Soltorg. När det blev dags för skol-SM-möte i hockey tussades båda ihop. På Soltorgsskolan gick då bland annat en mycket duktig målvakt vid namn Krister Sterner. Eftersom stommen i Haga också var juniorer i Leksand och alla tränade tillsammans blev "taktiken" given. Vart enda skräpmål på träning fick han "beröm" för med orden: Bra Krister och en klapp på hjälmen. Detta upprepades in absurdum.
När skolorna sedermera möttes var Sterner klart skärrad. Och redan efter någon minut släppte han billigt in sin första puck och "uppvaktades" med traumat "Bra Krister". Efter det tog han inte många skott, Haga, där jag spelade vann med 11-1.
Under hela hans karriär blev den här insatsen det absoluta bottennappet. Vinnarna njöt desto mer efter en hellyckad psykning ...
Min bror Ulf, aningen bättre än mig på isen med SM-guld och 125 landskamper, fick under speluppehåll mellan jul och nyår debutera i Leksands A-lag mot brutala kanadensare på cupbesök i Sverige. Så fort han fick pucken skickade han i väg den, under hela matchen hade han trissan på klubbladet totalt inte mer än högst 30 sekunder!
Förklaringen kom efteråt. I ett av sina första byten hamnade han vid en tekning i anfallszonen i närheten av transatlanternas bås. De såg förstås att Ulf var en gröngöling. En av spelarna lutade sig då fram med orden:
"Hallo young boy, we´re not going to kill you".
Det räckte för att sätta skräck i en blyg 18-åring!
Psykningar - en helt accepterad del av idrottens fascinerande värld!!!!
NALLE WEINSTOCK