NALLES BETRAKTELSER 18 april 2019
Alla har vi våra egenheter.
En av mina är att jag är halvgalen i Leksands IF och går fortfarande som på moln efter avancemanget till högsta hockey-divisionen. Att dessutom eliminera arvfienden Mora gör sannerligen inte saken sämre.
Det här intresset sitter djupt sedan barnsben och är nära nog naturligt när man är uppväxt på orten och för övrigt alltid hållit på "de små" i de flesta sammanhang.
Lite mer udda är en annan passion som kan sorteras in under rubriken "Mord som underhållning". Det finns säkert de som tycker att ämnet inte borde fånga och fascinera men för mig är det annorlunda. Redan på 1950-talet väcktes intresset genom alla tidningsskriverier om och kring Olle Möller. Spöken har jag aldrig varit rädd för, mördaren - möjligen felaktigt dömd - skrämde däremot upp mig och jag läste nästan allt, dubbla kvällstidningar var till exempel legio hemma hos oss. Dessutom fanns det artiklar i Se och ett antal andra publikationer, som påverkade mig och väckte intresset.
Rädslan tog sig bland annat uttryck i att jag var fast och fullt övertygad om att någon avrättat min egen mamma när hon en kväll inte kom hem som hon lovat. En och halv timme gick, sedan larmade jag, som 9-åring, polisen.
Mamma dök dessbättre upp en kort sund senare och fick avblåsa eventuellt pådrag.
Skräcken gick sedermera över till att i stället låta mig underhållas av det värsta våldsbrott en person kan begå. Mitt lystmäte får jag via olika kanaler. I tv till exempel en nyligen avslutad serie på trean om en handfull uppmärksammade mordfall. Det är fantastiska detaljer som avslöjas i skickligt gjorda dokumentärer, vidrigheter, girighet, hämndlystnad.
Självklart också "G.W:s mord". Kriminalprofessor Perssons oslagbara sätt att uttrycka sig verbalt ger extra must och märg åt berättelser som man har svårt att försöka förstå.
De stora veckotidningarna har i varje utgåva ett reportage om mord, företrädesvis utomlands. Jag slukar texterna och det är ingen tvekan om att Hemmets Journal har de bästa och mest "vässade" texterna. Det är en av anledningarna till att jag prenumererar, en annan något mindre våldsammare, är HJ:s klass på korsord.
Om jag är en illasinnad person?
Nix, pix!
Myggor, flugor och irriterande flygfän dräper jag gärna. Men där går också gränsen!
NALLE WEINSTOCK